Stefan Pettersson är legitimerad dietist och docent i kostvetenskap vid Göteborgs universitet. Han undervisar i idrottsnutrition och näringslära vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap. Sedan 2003 har han varit en del av institutionen och fokuserat på ämnen relaterade till nutrition och idrottsnutrition. Han har även en långvarig roll inom Sveriges Olympiska Kommitté (SOK), där han ingår i resursteamet för kostrådgivning till svenska landslagsidrottare.  

År 2013 disputerade Pettersson med avhandlingen ”Nutrition in Olympic Combat Sports: Elite athletes’ dietary intake, hydration status and experiences of weight regulation”. I denna forskning undersökte han olika aspekter av kortsiktig viktreglering inom kampsporter, en procedur som ofta innebär snabb viktnedgång genom fasta och svettning följt av viktuppgång strax före tävling. Resultaten visade att dessa metoder kan ha negativa fysiologiska och mentala konsekvenser för idrottarna.  

Efter disputationen har Pettersson fortsatt sin forskning med fokus på strategier kopplade till intag av energigivande näringsämnen för att påverka substratutnyttjande under och återhämtning efter fysisk träning. Han är även medlem i styrelsen för Svenska Föreningen för Nutrition (Väst) och Svenska Läkaresällskapets sektion för nutrition, samt deltar i Dietisternas Riksförbunds referensgrupp för idrottsnutrition.  

Genom sin kombinerade erfarenhet av akademisk forskning och praktisk tillämpning inom elitidrott bidrar Stefan Pettersson till att förbättra förståelsen för sambandet mellan kost, nutrition och idrottsprestation. 

Professor Kaj Blennow vid Göteborgs universitet är en ledande forskare inom klinisk neurokemi, med särskilt fokus på biomarkörer för neurologiska tillstånd, inklusive hjärnskakningar. Hans arbete har bidragit till utvecklingen av blodbaserade tester för att bedöma och prognostisera hjärnskakningars allvarlighetsgrad. 

En av de mest framstående studierna ledd av Blennow visade att proteinet neurofilament light (NF-L), som frigörs vid skador på nervcellernas axoner, kan mätas i blodet efter en hjärnskakning. Genom att analysera NF-L-nivåer i blodprov från amatörboxare och ishockeyspelare fann forskarna att ökade nivåer av NF-L korrelerade med antalet slag mot huvudet och graden av omtöckning. Dessutom kunde mängden NF-L kopplas till hur snabbt spelare återhämtade sig och kunde återgå till spel.

Denna forskning indikerar att mätning av NF-L i blodet kan fungera som en prognostisk biomarkör för hjärnskakning, vilket har potentiella tillämpningar både inom idrottsmedicin och akutsjukvård. Blennow hoppas att metoden ska utvecklas till ett kliniskt verktyg för att diagnostisera hjärnskador vid hjärnskakning, oavsett hur de inträffat.

Utöver detta har Blennow varit involverad i forskning som undersöker livskvaliteten hos ishockeyspelare som tvingats avsluta sina karriärer på grund av hjärnskakningar. Hans omfattande arbete inom området syftar till att förbättra diagnostik, prognostik och förståelse av hjärnskakningars långsiktiga effekter. 

Arne Ljungqvist är en av idrottsvärldens mest framstående profiler i kampen mot dopning, och hans arbete har haft en avgörande betydelse för att forma det globala antidopningssystemet. Med en unik kombination av erfarenhet som elitidrottare, professor och engagerad idrottsledare har han ägnat sitt liv åt att främja en ren och rättvis idrott.

Som tidigare svensk mästare i höjdhopp och professor i patologi har Ljungqvist förenat sin kärlek till idrotten med sin vetenskapliga expertis. Han blev tidigt medveten om de risker och orättvisor som dopning innebar, både för atleternas hälsa och för idrottens integritet. Under sin tid som ordförande för Svenska Friidrottsförbundet på 1970-talet tog han en ledande roll i att föra upp antidopningsfrågan på den internationella agendan.

Ljungqvist blev en av pionjärerna inom antidopningsarbetet när han valdes in i Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) och senare Internationella Olympiska Kommittén (IOK). Där ledde han utvecklingen av strikta antidopningsregler och forskningsbaserade tester. År 1999 var han med och grundade World Anti-Doping Agency (WADA), där han även verkade som vice ordförande. Genom sitt arbete i WADA bidrog han till att skapa ett globalt samarbete för att bekämpa dopning, vilket inkluderade framtagandet av World Anti-Doping Code, en enhetlig regelbok för antidopningsarbetet.

Ljungqvists insatser sträckte sig dock bortom regelverk och tester. Han har alltid betonat vikten av utbildning och förebyggande arbete för att skydda unga idrottare från att hamna i situationer där dopning kan framstå som en lockande genväg. Hans vetenskapliga bakgrund gjorde att han tidigt uppmärksammade dopningens negativa effekter på hälsan, särskilt när det gäller hormonella preparat och anabola steroider, och han har outtröttligt arbetat för att öka kunskapen om dessa faror.

Genom åren har Arne Ljungqvist blivit en symbol för idrottens kamp mot dopning och för rättvisa tävlingar. Hans ledarskap har inspirerat och stärkt antidopningsarbetet världen över, och hans insatser har skyddat både idrottens trovärdighet och utövarnas välmående. Ljungqvist har belönats med många utmärkelser, inklusive Prinsens medalj från Prins Albert II av Monaco och Internationella Fair Play-kommissionens hederspris, som erkännande för hans enastående bidrag till idrotten och samhället.